Vi var ju perfekta för varandra, vad hände?

Då allt går som man verkligen inte vill, hur ska man ta sig till då? Försöka och försöka, har försökt länge nog och jag tror mitt huvud inte orkar med mer. Men jag slutar inte försöka, har svikit mig själv tillräckligt länge nu. Det är slut på det. A lost girl who's trying to find her way out.

-Vi va perfekta, du och jag tillsammans. To be lost is hard, you lose so much.

Sitter här och känner hur långt ifrån allt är. Förstår inte varför, varför blir det så här? Varför drar jag mig ifrån så mycket? Vill inte förlora något mer, förlorat så mycket som betytt allt för mig. Vill ha kvar det lilla jag har, det lilla jag har att leva för. I have to calm down, take it easy. Måste lära mig att vara lycklig igen, le på riktigt. Det ända jag gör och gjort är att tänka på vad som gör mig glad och vad som gör mig ledsen men all lycka jag finner blir till olycka? Beror det på saknaden? Att jag ångar mina val? Hur ska jag kunna se till att min omgivning håller sig glad och mår bra när inte ens jag gör det? Alltid fått gett lyckan jag behövt mer än allt bara för att få omgivningen glad. It is never someone that can tell when I feel bad, I feel bad all the time. Går dagar, veckor till och med ibland månader innan jag ens visar någon ledsen min? Tror inte på att något blir bättre av att visa sig ledsen? Ska ett par ''stöttande'' ord hjälpa? Hur ska det kunna hjälpa mot att hela sinnet mår dåligt? Ibland kommer lyckan, den bara slår till ibland. Det är sånt man mår bra av, sånt man alltid vill ha. Mår man inte så bra hela tiden och sen så plötsligt bara händer lyckan? Man blir så överlycklig! Allt blir så underbart och lyckligt. Men nästa dag så orkar man knappt stå men forsätter gå. För man måste. Påtal om inget alls, jag vill skaffa en tatuering. Ett hjärta, för kärleken, för min tro på kärleken. Kärlek är allt för mig, det är det som får mig lycklig, det som får mig ledsen. Kärleken är det som får mig till hur jag är, hur jag tänker. Tänker alltid på kärlek, den är så underbar. Alla har kärlek att ge och alla har kärlek att få. Funderar också på att färga håret lila närmare mot sommaren eller tidigare, men får se.
Ska lägga mig ner nu och läsa en bok, ta det lugnt. Försöka finna ro i min lilla tillrörda värld.
The person you see is not the person I see. You all see me but I see me from the inside, the really confused me. Alla är nångång lite förvirrade, finns inget som är helt säkert. Du kan trampa snett och bryta benet. 


Kommentarer
Anonym

Du är stark!

2013-02-20 @ 15:20:02


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0